- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
453

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

453

fördröjde utförandet. Först 1770 kunde Swabska sandingen
ditflyttas, hvilken Bergman sedan utökade med sin egen, så att den
blef dubbelt större än förr och bestod af 7,888 stuffer. Men tillika
inrättade han en mindre samling af blott svenska stuffer (3,420
stycken), som ordnades topografiskt och efter deras lagerförekomst på
hvarje ställe; samlingen tjänade därigenom till
åskådningsmaterial vid redogörelsen för Sveriges grufvor. Men dessutom
inrättades en modellkammare, inrymmande afbildningar af alla de
inrättningar som voro i bruk vid metallers tillgodogörande, så att
eleverna kunde utan att behöfva företaga särskilda resor göra sig bekanta
med guldtillverkningen vid Ädelfors, af silfver i Sala, koppar
i Falun, mässing vid Skultuna, alun vid Garphyttan etc. Den stora
brist på fina instrumenter af glas, som förefanns vid Bergmans
tillträde, afhjälptes till någon del genom att universitetet 1769
inköpte framlidne professor S. Aurivillii samling af lösa ugnar och glas.

Redan vid början af 1769 var laboratoriet så i ordning, att
Bergman kunde där begynna sin privata undervisning i proberkonsten.
Tyvärr skedde det med sådan energi och fullkomligt åsidosättande
af all hänsyn till egna krafter och lokalens hälsofarliga beskaffenhet,
att han därunder ådrog sig den ohälsa, som sedan förföljde honom
under bela bans återstående lif och gjorde honom till en verklig
vetenskapens martyr. Han omtalar själf, huru dessa öfningar, som
höllos onsdags- och lördagseftermiddagar, börjades klockan 2 och
sällan slötos före 11—12 på natten, och huru han själf måste för
ynglingarnes skull däri taga en oafbruten del, och detta i en dragig
lokal försedd med stengolf, hvartill kom att detta år en ovaidigt
sträng kyla rådde i februari ocb mars månader. Följden var, att
ban vid hemkomsten från arbetet var så genomkyld, att han ej kunde
återfå värmen i kroppen och insomna förrän mot klockan fyra
på morgonen. Trots en härigenom bruten hälsa, som särskildt
yttrade sig i den våldsammaste hufvudvärk, reste lian 0111 somrarne,
såsom hans sed varit sedan femton år tillbaka, kring i Sverige för
att samla material och bese bergverken; en gång reste ban sålunda
öfver 200 mil. I den flock af skickliga lärjungar som han samlade
kring sig befunnos män, som sedan gjorde sig namn som
framstående kemister. Dit hörde bans efterträdare Johan Afzelius,
assessor Johan Gottlieb Gahn, som Berzelius ställde vid sidan af
Bergman och Scheele, Sven Rinman, författare af järnets historia, m. fi.1
Äfven utlänningar från skilda länder, ända från det aflägsna Island,
reste hit för att få begagna sig af hans lärorika undervisning. En

1 Beskow uppräkuar i sin minnesteckning öfver Bergman (Sv.
Akad. Handl., Del 32, 1860, s. 50 ff.) en hel mängd lärjungar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free