Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-488
köp af fysiska instrumenter, fann konsistoriet naturligtvis ganska
bekvämt att äfven denna gång bespara sin räntkammare en
dylik utgift och i stället lägga den på biblioteket, ocli trots Norrelii
protest gaf kanslern härtill sitt bifall d. 4 september. Biblioteket
ställdes således inför utsikten att i ytterligare 20 år få dragas med
denna minskning i årsanslaget. Orättvisan var så skriande, i
synnerhet sedan professorerna i astronomi och fysik fått egna lokaler,
och instrumenten således aldrig kunde komma att betraktas som
bibliotekets egendom, att slutligen konsistoriet föreslog och Adolf
Fredrik som kansler biföll d. 7 dec. 1748, att universitetets
resterande fordran å biblioteket, 5,470 dlr. kpt., skulle afskrifvas.
Konsistoriet visade i öfrigt Norrelius en viss välvilja i början, innan
det fått erfara betänkliga prof på hans envishet, dumhet och
ogenhet. Det skulle dock blifva annorlunda, sedan han lyckats att vinna
Gyllenborg för utverkande af det kungliga bref af 7 mars 1740,
som så godt som förbjöd all utlåning från biblioteket; den
ahderi-tiska förordningen blef ju ock ej långt därefter återkallad d. 10 okt.
1745.1 Visserligen ställde konsistoriet sig på Norrelii sida i den
konflikt, som uppstod mellan honom och hans låte vicebibliotekarie
Olof Burman, och såg väl ej heller i det hela med blida känslor, när
Gyllenborg påtrugade biblioteket den unge Olof Celsius, först som
vikarie för Burman och sedan som dennes ordinarie efterträdare,2
men i djupet var oviljan mot Norrelius stor,3 och det var därför lian
icke heller någonsin lyckades i sina upprepade försök att komma
åt en professur. Hos Norrehus grodde en djup bitterhet häröfver,
och den minskades ej, då konsistoriet 1745 beslöt att med
universitetets medel bekosta utgifvandet af den »Bibliothecæ Upsaliensis
Historia», som unge Celsius utarbetat. Norrehus sammanskref
då sina »Anonymi in Bibliotecæ Upsaliensis Historiam stricturæ»,
som trycktes 1746 och i hvilken han riktade åtskilliga rätt grava
anmärkningar mot slarfvet i Celsii arbete. Gallan och pueriliteten
i hans skrift förtager dock alldeles förtjänsten af kritiken, och så
många svagheter Celsii hastverk än hade, måste man dock erkänna
hans förtjänst af att hafva varit den förste att teckna bibliotekets
öden.4
1 Om striden mellan Norrelius och konsistoriet, so Afd. 1, s. 115 ff.
3 Om deu Celsiska befordringshistorien, se Afd. 1, s. 119 ff.
3 Oviljan visade sig ej minst däri, att konsistoriet utverkade ett
kans-lersbref af 18 jan. 1749, som förbjöd Norrelius att köpa böcker utan dess
vetskap.
’ Man måste beklaga, att den Historia bibliothecæ Upsaliensis, som
den lärde G. Wallin enligt egen uppgift (se hans Gotländska samlingar,
1, s. 216) sammanskrifvit, är förkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
