Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-060
att uppklara saken. I anledning häraf begärde man föreläggande
för revisionen att inom tre år hafva granskningen afslutad. En
dylik önskan kunde synas så mycket billigare, som konsistoriet
sedan 1746 betalade den person i revisionen som verkställde
granskningen 150 dlr. smt. för hvarje hufvudbok, ett belopp som 1762
höjdes till 200 dlr. smt.
Universitetets jordbesittning borde väl hafva gått fri för
efterverkningarna af det attentat, som låg i den af Karl XII genom
de s. k. skatteköpen anordnade tvångsförsäljningen af
akademihemmanen, sedan dylik försäljning genom riksdagens och K. Maj:ts
mellankomst 1723 blifvit förbjuden i annat fall, än att
universitetet själft gaf sitt samtycke till dylik åtgärd. I de flesta fall har
universitetet också lyckats återvinna de hemman som skatteköpts.
Undantag gåfvos dock, och jag vill anföra ett, som visar huru
vanmäktig man var gent emot den mäktiga adeln, i synnerhet när denna
visste att åberopa det riksintresse, som då ansågs fordra att till
hvarje pris skydda bergsbruken. Öfverdirektör J. Ehrenpreuss
hade d. 19 dec. 1722 af kammarkollegiet fått skattebref på
Qvarn-backa, Backa och två andra akademihemman i Linde socken, som
ban ansåg oundgängliga för drifvandet af sitt bruk Vedevåg.1 Länge
sökte universitetet ehuru förgäfves att få dem tillbaka, det kunde
så mycket mera beklaga sig, som Ehrenpreuss icke till fullo erlade
betingad skatteränta, ja slutligen ingen alls, hvarjämte ban alldeles
sköflade skogen, så att hemmanen hotade att blifva skattevrak.
Slutligen vann man gehör vid 1734 års riksdag, och d. 20 maj 1735
förordnade K. Maj:t, att skatteköpet skulle återgå, såvida icke
något af hemmanen befanns vara alldeles nödvändigt för brukets
drifvande. Men det senare var just ägarens och kammarkollegiets åsikt,
hvarför universitetet slutligen fann för godt att gifva med sig
rörande Qvarnbacka mot villkor att återfå de andra hemmanen. Men
så starkt var bruksintresset inom riddarhuset och riksdagen, att den
senare 1756 tvang universitetet att låta dåvarande innehafvaren af
Vedevåg, krigskommissarien Ilallenius, få skatteköpebref äfven
på Backa hemman, efter detta, som det hette, ansågs höra ihop med
Qvarnbacka, som universitetet redan afstått,3 Vid öfriga tillfällen
1 Med hvilken oförskämdhet man då kunde behandla universitetet
synes af Ehrenpreuss’ memorial 16 juli 1723 till Kammar- och
Ekonomi-deput. (kons. acta 1723), hvari han bestrider universitetets äganderätt
till hemmanet på den grund, att Gustaf I (sic) donerat blott räntan icke
jorden, hvilket man kunde se af donationsbref vet; för öfrigt skötte
publi-cum, mente lian, bättre än några dödliga professorer akademiens intresse.
2 För denna historia har jag samlat åtskilligt material, mon det
kan här vara nog att hänvisa till K. Maj:ts bref till kanslern 4 juli 1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
