Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-567
lande marknadspris;1 ock bägge parterna kafva väl för öfrigt sökt
se sig tillgodo vid spannmålens uppmätning.2 Det låg då nära till
hands att söka träffa uppgörelse om en s. k. tiondesättning för vissa
år, som garanterade universitetet ett fixt spannmålsbelopp, om ock
något lägre än det som man stundom i goda år kaft att påräkna,
aftalet borde ju bespara bägge parterna mycket obehag. Dylika
aftal kafva troligen träffats öfverallt,3 ekuru säkerligen stundom
vid uppgörelsen af nya man under kortare eller längre tid icke
kunnat komma öfverens och då tills vidare återgått till det gamla
primitiva uppbördssättet, intill dess förhållandena af sig själfva
tvungit bönderna att gifva efter. Svårast har man haft att komma
öfverens med de nackstyfva hälsingesocknarne, och dock var detta
af synnerlig vikt, då uppbörden där representerade en betydande
del af tionden och en god stigande inkomst. Tionden därstädes
kade visserligen först sjunkit betydligt från år 1639, då den utgjorde
1,552 tunnor, ty under åren 1720—39 gaf den i medeltal blott 944,
men på 1740-talet växte den igen och utgjorde lägst 1,154 tunnor
år 1747, högst 1,676 år 1749.4 Vid de underhandlingar om
tiondesättning, som fördes 1748 och framåt med hälsingesocknarne,
erbjödo dessa blott 1,043 tunnor och ville dessutom förbehålla sig att
i missväxtår få lösa den efter 5 dlr. smt. tunnan, ej efter det pris som
handlande bjödo akademien. Konsistoriet kunde naturligen icke
gå in härpå. Kamreraren hade uppvisat, att om det föreslagna
kvantum af 1,043 tunnor tillämpats under åren 1744—50, skulle
universitetet förlorat på dessa år 1,269 tunnor, ock ban ansåg med
ledning af äldre siffror, att 1,350 tunnor årligen vore ett billigt villkor
för socknarne. Man erinrade ock, att om äfven i missväxtår tionden
1 När bönderna i Långhundra, Sämingh. och Erlingh. härader ålagts
af kons:t. att lösa tionden efter 30 dlr. kpt. tunnan eller i vidrigt fall
hotats att få betala den in natura och transportera den »utom
lagsagan» och besvärat sig häröfver hos kanslern, resolverade denne 12 aug.
1747, att do ej kunde tvingas lösa den efter akad:s markegång, men i så
fall vore skyldiga att leverera den på den ort »inom lagsagan», som
konsistoriet utsåg.
2 När ett kungl, bref af 21 dec. 1736 upplästes, att
löningsspann-målen skulle levereras »icke med något mål, utan strukit, oskakat och
ostoppat», blef förskräckelsen först stor i kons., ty man befarade i så fall
en årlig förlust å 500 t:r, men man lugnades snart genom ett nytt bref
af 18 jan. 1737, att universitetet skulle uppbära sin spannmål efter gamla
mätningssättet (kons. prot. 11 jan. och 3 febr. 1737).
3 Så har tiondesättning ingåtts på 10 år med Harbo 1763 å 140 t:r
(kons. prot. 21 juni), och 1769 på 50 år med Odensala à 130 t:r,
Ilusby-Lànghundra 81 och Närtuna 95 (kons. prot. 3 juni, 14 och 22 juli 1769).
* Kamrer Wetterblads redogörelser (kons. acta 1740 och 1750).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
