Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57G
siffror för dem som åtnjöto privatinformation nästan uteslutande
sådana som vistades vid universitetet. Detta tyckes framgå däraf,
att i filos, fakultetens protokoll 29 april 1778 säges, att
studentantalet näppeligen stiger till 500, hvaraf »nästan tredjedelen» står
under privatinformation; men enligt tabellerna var antalet af
privatinformatorer denna vår 158. Mot nedgången i de minderårigas
antal svarar minskningen i deras antal, som voro nog lyckliga att
åtkomma s. k. akademisk kondition. Dylika funnos HT. 1761 till
ett antal af 159, men siffran sjunker redan 1770 under 100-talet, för
att så åter stiga; från och med 1780 åter är den i regel under 100,
tills den 1791 stiger till 138 och sista termin är 113. — Skulle man
till de minderåriga äfven lägga den klass, som representerade
studenterna mellan 15 ocli 20 år, blefve resultatet, att studentkåren
till större delen bestått af ungdomar. Detta bekräftas af, att
Am-nell i sessionen d. 13 okt. 1768 kunde oemotsagdt påstå, att
»plura-liteten, ja vid tre fjerdedelar af academiska ungdomen i vår tid äro
omyndige och en stor del longt nedan om the myndiga åren».
Flertalet professorer har ock vid samma tillfälle öppet erkänt, att det låg
en stor olägenhet för universitetet i att mottaga ett så stort antal
af minderårig ungdom, men de tyckas hafva ansett, att saken ej
stod att hjälpa, så länge de förmögnare icke satte sina barn i de
offentliga skolorna, utan uppfostrade dem under ledning af privata
informatorer, för hvilkas skull de oftast nödgades sända sina
barn till universitetet redan vid späda år. De flesta professorerna
tyckas icke heller hafva varit belåtna med, att studenterna,
företrädesvis de förmögnares barn, skyndade att så fort som möjligt
komma från universitetet. Härutinnan hafva dock diametralt
motsatta meningar uttalats. Rabenius ansåg, att de, som icke
studerade för att nå en fakultetsgrad, borde kunna hinna sluta vid 20
års ålder, Linné åter höll före, att ingen borde få blifva student,
innan han fyllt 20 år.
Läsaren kan väl ej annat än förvånas att se konsistoriet
beklaga sig öfver, att imiversitetet belamrades med en sådan massa
af minderåriga, då det ju borde berott af det själft att värja sig för
tillströmningen. Så var emellertid icke alldeles förhållandet,
oafsedt att, äfven om man kunnat, skulle man icke velat gå i mistning
af alla dessa förmögna minderåriga, hvilkas härvaro betydde så
mycket för professorernas ekonomi. För att förstå, hvarför man
icke var i stånd att skydda sig för minderåriga, torde vara nödigt
att taga i betraktande, hvad lagen föreskref i fråga om villkoren
för att blifva student och huru universitetet tillämpat den
pröf-ningsrätt, som i något oklar form tillerkänts detsamma. Det mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
