Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-577
lyckligt affattade stadgandet i 1655 års konstitutioner inneköll, att
filosofiska fakultetens dekanus skulle examinera ankommande
skolynglingar och, därest dessa ej kunde svara för det kvari skolorna
ock gymnasierna underviste, afvisa dem, för så vidt de icke haft
fullt tillräcklig råd att förse sig med skickliga ock godkända
privata preceptorer och företett giltigt bevis därpå.1 Det ligger ju en
tydlig motsägelse i att först tala om alla ankommande såsom
skolynglingar och sedan från dem undantaga sådana som hade privata
preceptorer, då ju ynglingar af den senare kategorien troligen aldrig
besökte skolorna. Ett är dock klart, att konstitutionerna medgåfvo,
att man kunde utan examen mottaga alla barn af förmögnare
familjer, som voro försedda med dugliga informatorer, och däraf
förklaras, hvarför universitetet öfversvämmades af minderåriga och
betraktade företeelsen som en belt naturlig sak. Under dåvarande
förhållanden var det också kelt naturligt, att man icke var kågad
att afvisa dylika minderåriga. För professorernas ekonomi var det
ingalunda likgiltigt, om professorskemmen skulle undvara den
fördelaktiga inackorderingen af dylika, ej heller var det likgiltigt för
universitetet, om studenterna skulle sakna tillfälle att bekomma
akademiska konditioner, som för mången erbjöd enda möjligheten
att uppehålla sig i Upsala. Ett säkert medel att afhjälpa bela saken
skulle ju varit, om alla förmögnares barn satts in i cle offentliga
skolorna ock sålunda kommit kit vid mognare ålder och med pålitliga
afgångsbetyg, men något dylikt lät ej tänka sig i dessa tider, då
skolan ansågs vara till endast för fattigmans barn. Ett annat
botemedel skulle kafva varit, om äfven ynglingar af den senare
kategorien underkastats examen, innan de tillätos inträda vid
universitetet, detta åter var med hänsyn till deras späda ålder omöjligt och
stred i öfrigt mot den gamla af lagen godkända traditionen, att
dylika utan vidare finge blifva studenter. Den tredje utvägen att
betrakta dem som ett slags preliminarister och därför underkasta dem
längre fram, när de mognat, en slags efterexamen, som gjorde dem
värdiga att åtnjuta en students fulla rättigketer, tyckes i det kela
varit främmande för tidens uppfattning.
1 Lagens ganska oklara ord i ICap. 9, § 9 ljödo: »Nupcr advenientes
scholares, antequam depositionis actum subierint, examinabit philosopkiæ
(lecanus, et si qui non absolverit illa, quæ in scholis et gyinnasiis proponi
solent., nisi privatis præceptoribus iisque bonis et probatis alendis abunde
suffecerint et illius rei testimonium certum babuerint, bos, communicata
re curn procancellaria, rectore et senatu acadeinico, vel ad scholam
par-ticularem vel domum ad suos remittet.» — Det är ju tämligen oklart bär
hvad som menas med »illius rei», hvarpå privatisterna skola hafva intyg.
Ups. Univ. Hist. iii, 2. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
