Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-582
senatus academicus kommer att författa något omständligare för alla
landskap vid academien».1 Man tyckes således då hafva antagit, att
konsistoriet skulle utarbeta en slags gemensam stadga gällande för
alla nationer; det borde dock sagt sig själf, att det vid denna tid icke
skulle varit möjligt att skapa likartade former för nationer, som växt
upp ur landskap med så olika sedvänjor och inrättningar.
Besynnerligt nog tyckes konsistoriet hafva länge alldeles förbisett, att det var
hvarken lämpligt eller riktigt, att nationerna styrdes efter lagar, med
hvilkas tillkomst deras lärare ej tagit någon befattning, ja, hvilkas
beskaffenhet kanske ej ens var dem bekant. Först 1748 finner man,
att konsistoriet fäst sin uppmärksamhet vid saken, ty det har vid
Adolf Fredriks kanslersbesök d. 18 maj s. å. påpekat för honom, att
nationernas lagar borde öfverses och bringas till likhet med de
akademiska och allmänna lagarne samt därpå förses med kanslerns
bekräftelse.2 Och följande år d. 3 febr. skref det till kanslern i saken.
Det hette i skrifvelsen, att idén med nationsstadgar vore god,
särskildt i de fall, då nationerna anhängiggjorde sina tvister i konsistoriet
och stödde sina käromål på dylika stadgar, men som dessa stadgar,
hvilka nationerna själfva utarbetat åt sig, vore sins emellan ganska
olika och olikheterna ofta stegrats genom tagen hänsyn till mindre
lyckliga partikulära sedvanor, vore det nödigt, att de underkastades
revision och för framtiden erhölle en högre bekräftelse. Konsistoriet
hemställde därför hos kanslern, om det ej borde infordra kopior af
alla nationers stadgar och höra dem själfva, hvilka förändringar de
åstundade, samt därpå efter försiggången granskning och jämkning
underställa dem kanslerns pröfning och stadfästelse. Kanslern fann
dock ej saken brådskande, ban svarade d. 5 april 1749, att härmed
kunde anstå, till dess de nya akademiska konstitutionerna blifvit
utfärdade, och härmed var hela saken uppskjuten till en aflägsen
framtid. Sedermera beröres denna fråga blott en gång i konsistoriet, och
då hade uppfattningen så ändrat sig, att detta ansåg sig icke hafva
att taga någon befattning alls med nationslagarne. När nämligen
Östgöta nation 1777 utarbetat åt sig nya stadgar och inbjudit rektor
(Melanderhjelm) och flera andra professorer att öfvervara dessas
högtidliga antagande d. 16 dec. s. å., hade Melanderhjelm vid nationens
sammanträde anmärkt, att det vore lämpligt, att ban uppvisade dem
i följande dags konsistoriesession för att utverka konsistoriets
bekräftelse. Konsistoriet sköt dock saken ifrån sig under förklaring, att
dylika saker vore »ett nationens oeconomicum», och att det för öfrigt vore
1 C. Falk, Östgöta nat. hist., 1885, s. 24.
3 Se Bih. 3, s. 392. Det memorial, i hvilket kons:t närmare
utvecklade sina åsikter i denna och öfriga punkter tyckes vara förkommet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
