Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-590
lian lämnade sin plats vid konsistoriebordet, ocb i allmänhet tyckes ett
godt, oftast utmärkt förhållande rådt mellan de unga och deras ledare.
En enda gång har det märkliga inträffat, att en nation velat gifva sin
inspektor ett consilium abeundi. Det var år 1754, då Östgöta nations
yngre ledamöter antydde för domprosten M. Asp, som i 23 år varit
nationens inspektor, att ban gjorde bäst i att frivilligt afgå. Steget
måste förefallit både Asp och andra så mycket underligare, som ban
varit en nitisk, välvillig och uppoffrande inspektor. Hufvudorsaken
till missnöjet tyckes hafva varit, att ungdomen fått för sig, att Asp
motverkat, kanske förhindrat, att den af landsmännen högt uppburne
filos, docenten J. P. Sleincour kom på förslag till en teologie
adjunk-tur,1 och förbittringen hade ökats af, att domprostens son mag. P. Asp,
en välkänd skräflare, nu nationens tredje kurator, fällt förklenliga
omdömen om Sleincour. Som de äldre stodo på Asps sida och
anklagelsen i denna punkt ej kunde bevisas, under det öfriga anledningar
till missnöjet rörde sig om rena bagateller, rann bela attentatet ut i
sanden, och det goda förhållandet återställdes.2
Nationsinspektoratet har säkerligen haft en stor betydelse ej
blott för de särskilda nationernas inre verksamhet och utveckling utan
ock för studentlifvet i allmänhet. De unge kommo i stark personlig
beröring med en af sina lärare, och han i sin ordning kunde utöfva ett
välsignelserikt inflytande på studentens karaktärsutveckling och
studier. En lefvande teckning af det faderliga och lyckliga sätt, hvarpå
en inspektor kunde leda sin nation, har Thore Fries gifvit i sin
förträffliga minnesteckning öfver den store Linné, man ser af den tydligen,
hvilka djupa spår en öfverlägsen inspektörs personlighet kunde sätta
i en nations lif.3 Och att platsen icke var någon sinekur, synes af de
ord, med hvilka F. Mallet (han var då inspektor för
Västmanlands-Dala nation) i bref till kanslern Rudenschöld tecknar en inspektörs
uppgift.4 »En inspektor är», säger han, en »värkelig fader och
rådgifvare för sin nations ledamöter, han kallar dem efter deras behof till
sig, de njuta hans privata lectioner gratis, äfven sina disputationers
genomseende och påföljande praesidium utan vedergällning. Om
denna sed icke är allmän, kan jag upräkna flera som den beständigt
iakttagit. Många professorer hafva ibland med föda underhållit dem
1 Teol. fakulteten hade 23 maj 1754 satt förslag till en teol. adjunktur
efter E. Waldius. Af de fem röstande fick Sleincour blott två röster, en
af Halenius till första rummet, en af O. Celsius d. ä. till tredje.
- För denna historia se Falk, Östgöta nat. hist., s. 29 ff. och artikeln
»Om den akademiska nationsinrättningen» af —ed— i Frey 1844, s. 322
3 Se Fries: Linné 2, s. 281 ff.
4 Bih. 5, s. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
