Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-16
liga stipendier, fördelade i tre klasser med 48 å 60 dlr. smt. i första, 48
å 40 dlr. i andra ock 49 å 20 i tredje. Då en filosofie adjunkt kade 100
daler, var ju synbarligen stipendiet i första klassen icke så dåligt, i
synnerhet när, som ej sällan skedde, stipendiet fördubblades; stipendierna
åter i andra och än mer i tredje klassen kunde ej förslå långt. Till
all lycka kade inrättandet af magnatstipendier begynt redan på
1600-talet,1 och dessa representerade i allmänhet icke obetydliga belopp.
Åtskilliga missbruk hade insmugit sig i fråga om stipendiernas
åtnjutande. Så t. ex. hade magistrar och doktorer väl ofta innehaft
dylika, ehuru naturligen dessa icke längre voro i samma behof af
hjälp som unga torftiga studenter. Än värre var, att personer tillätos
att behålla dem äfven efter att de lämnat universitetet. I ett fall var
ju därom intet att säga, nämligen när de företogo utländska resor för
att efter aflagda examina ytterligare utbilda sig. Men man finner,
att äfven i andra fall personer som afslutat sina universitetsstudier
fått behålla sina stipendier. Konsistoriet själft hemställde till och
med 1725, att en mag. Nils BreHn, ehuru han Ȋr en vitter man och
lärer härefter icke enkannerligen för studiernas skull vid akademien
sig uppekålla», måtte för sina mogna studier och ringa villkor få
behålla sitt stipendium; inget bref visar dock, att Brelin fått behålla
stipendiet. Dylika försök lyckades dock ej alltid. Så när Linné 1748
förordade, att med. doktor J. Bergstrakl, som efter slutad kurs i
Upsala begynt praktisera i Stockholm, skulle få behålla sitt kungliga
stipendium lika väl som det piperska, satte sig konsistoriet emot och
K. Maj :t afslog.3 Ett annat missbruk var, att stipendierna stundom
tilldelades minderårige. Visserligen ser man, att kanslern 1760 i
öfverensstämmelse med konsistoriets åsikt vägrat gifva dubbelt
stipendium åt en nioårig son till en Sigtunaborgmästare. Men
missbruket i detta afseende, liksom i att äldre behöllo sina stipendier äfven
efter afslutade studier, har tydligen fortfarit, eftersom vi se
Christiernin 1792 beklaga sig inför kanslern öfver, att barn och minderårige
som ännu icke kunde följa med på en föreläsning försågos med
stipendier, samt att docenter, regementspastorer, församlingsadjunkter,
officerare ock andra ämbetsmän fingo behålla stipendierna som lön,
ehuru de icke bekymrade sig om föreläsningarna.3 Ett faktum är,
att äfven utnämda professorer stundom fingo behålla sina stipendier,
när de icke tillträdde lön genast, så när E. M. Fant blef professor i
1 Se Del 2: afd. 2, s. 422.
3 Se Linnés Bref 1, s. 138 och kanslersbref 22 febr. 1749.
3 Se Bib. 5, s. 212. Christiernin hade redan 15 år tidigare yrkat i
filos, fakulteten (11 april 1777), att »barn och piltar under 15 år» ej finge
antagas till stipendiater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
