Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-625
ket finnes, så abstract ock så vida kommen i försakelsen, at kan
ville gå med en dylik råck. Men kvartil tjänar oss icke pkilosophia
i denna verlden? På sitt matkematiska hufvud hade han en rest
af en hatt, den var oupfäst, ty den kunde ej upfästas, för det at
kanterna voro aldeles sönderslitna. Är professor Meldercreutz til
partiet nattmössa som hans flesta herrar colleger i Upsala, så går hatet
til hatten långt». — Den träaktige bibliotekarien A. Norrelius var
ock en konstig företeelse. Den bekantskap vi redan gjort med
honom visar, att ban var en benhård pedant, och att hans originalitet
hade det felet att bära tråkighetens omisskänneliga stämpel. Vill
nian rätt lära känna mannens underlighet, skall man läsa handlingarna
i hans process med sin hustru den lättfärdiga Stina Benzelia;
huru dessa två så rakt motsatta naturer kommit att förena sina
öden, är fast obegripligt, men man är färdig att öfverse med hennes
förvillelser, då man kommit hans osympatiska figur in på lifvet. —
Däremot kan man knappast kalla den på sin tid så ryktbare juristen
och filosofen P. N. Christiernin ett original, därtill var ban för
mycket en man af denna världen, hans skarpa praktiska hufvud gjorde
honom till allt utom en kammarpedant, men väl har hans hetsiga
lynne fört till konflikter, som stundom knutit löjet vid hans minne.
Snarare var då den världsföraktande filosofen Sleincour ett original,
ban har tydligen känt sig främmande för den snöda tid i hvilken
lian lefde, och hvars stigande lättsinne bragte honom att sluta sig
inom sig själf.
I ett afseende skilde sig tidens professorer fördelaktigt från
dem i förra tider. Släktets stridbarhet gaf sig ej längre som förr
luft i det akademiska lifvet och vid konsistoriebordet, och man
upplefver ej sådana bataljer som i Rudbecks och Schütz’ dagar. Starka
meningsskiljaktigheter och eldfängda lynnen hafva naturligen äfven
nu kunnat ibland föra till hetsiga ordväxlingar och bidragit att höja
temperaturen i konsistoriegemaket till en hög grad, särskildt då
partilidelserna spelat in, men i det bela råder där en fridens stämning
jämförd med hvad man kunde få bevittna under storhetstiden. Ett
undantag gör den nyssnämde Christiernin, hvars våldsamma lynne
älskade striden för dess egen skull, och hvars envishet och
advoka-toriska talang kunde bringa äfven den tålmodigaste till förtviflan,
men ban var i alla fall en ljusalf jämförd med Henrik Schütz i Karl
XI :s dagar. Större hofsamhet i formen uteslöt dock icke, att de
lärde ibland kunde säga hvarandra utsökta giftigheter.
Af den kroppsliga härdning, som var utmärkande för de lärdes
skrå på 1600-talet, fanns nog ännu mycket kvar. Dubbelfönster
saknades ju länge i de offentliga lokalerna. Först 1731 beslöt konsis-
üps. Univ. Hist. Hl, 2. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
