Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
senare dock med vederbörande fakultets samtycke, gjordes nu i
bägge fallen häraf beroende. Utrikes promoverad person skulle
enligt 1626 ärs konstitutioner stå tillbaka för hemma promoverad
vid befordran inom kyrkan och skolan och sakna gradens
privilegier, där ej kunglig nåd annorlunda bestämde, men äfven denna
benådningsrätt blef nu borttagen. I samma riktning gick förbudet
mot att taga graden vid något universitet af icke-ortodox
bekännelse, likasom for student att resa till utländska universitet, om
han ej förut gifvit prof på tillräcklig teologisk underbyggnad och
därpå fått intyg af rektor och dekanus. En hotande minskning i
filosofie magistrars hittills varande utsikter till befordran tycktes
öppnad genom det stadgande teologerna utverkat, att nedom
teologie-licentiaten skulle en teologie kandidatexamen inrättas, hvars
afläggande gaf företräde vid tillsättning af tjänster inom kyrkan
och skolan.
Professors åliggande att disputera fixeras nu till en gång om
året, dock med bestämdt förbud att välja ämne utom sin fakultets
gränser. Och särskilt inskärpes, att det skall vara icke teologer
förbjudet att i sina disputationer inblanda teologiska teser eller till
dem foga korollarier som endast pä religionens väg kunna
förklaras, liksom det redan förut var teologerna själfva ålagdt att i
sina föreläsningar icke röra sig med den skolastiska visdom, hvarur
det papistiska mörkret fordom uppväxt. Professorn i Orientaliska
språk fick det kinkigt nog; ty han skulle visserligen äga
kritiskt-filologiskt behandla bibeltexter, dock försåvidt de heliga skrifternas
ortodoxa mening däraf bekräftades, men rörde han vid dogmerna,
skulle hans afhandling underställas teologiska fakultetens censur,
innan den fick offentliggöras. Och att detta icke var ämnadt att
förblifva en tom bokstaf, det fick den besynnerlige och lärde
orientalisten Christian Ravius snart erfara.
I afseende på föreläsningarna hade det besynnerliga allmänna
stadgandet tillkommit, att ingen finge offentligen föreläsa öfver något
som icke blifvit af K. Maj:t på konsistoriets begäran gilladt. Det
kan ej gärna hafva afsett annat, än att professor skulle hålla sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
