Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett svenskt skaldeöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hem, drucko kaffe, och sá kom skilsmässans
högtidliga ögonblick. Då fotograferade H. mig och karlarna,
tältet och klöfjehästarne och foten af Kjeurajokke
(toppen i moln såsom ock Stortoppen).
“Och så blef jag allena. Jag stökade litet med
bädden — en viktig sak — och så såg jag på, hur
tältet var förtöjdt. Men det gjorde jag dåligt och så
dåligt att jag aldrig skall glömma den natt, som gått.
— Fy fan! — Den var intressant, men ledsam i längden.
Det blef en rykande storm med hällrägn, snöblandadt.
Jag måste ut i kolsvarta mörkret och söka stora stenar
att lägga på tältlinorna och nedikring. Men det gjorde
liten mån. — Tältpinnarna voro så vårdslöst nedslagna
och anbragta, att tältets duk icke var spänd. Så
måste jag vaka och ligga vid den mest hotade punkten,
där hvarje sekund vinden ville lyfta hela skräpet —
och hålla fast så godt jag kunde. Tältduken var kall
som is. Jag har i natt hållit den i nyporna, så att
jag är öm i naglarne. Tordes icke lägga mig att
sofva. Stod och låg så hela natten. Blef hungrig.
Måste i hast på alla fyra söka mig några skorpor och
något kallt. Lefde och uppehöll vakenhet och
intresse genom att dricka hälften af en stor flaska
whisky.
“Fram mot kl. 5 bedarrade vinden. Snön föll mera
tjock och tung. Snart bågnade tältsidorna och
styf-nade. Då somnade jag. Opp igen kl. 7. Jag frös
ohyggligt. Snön hade lagt mest på, där jag hade
hufvudgärden och så blef där dropp, så att jag frös
om axlarne. —
“Här sitter jag nu och skrifver på mitt färgskrin.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
