Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett svenskt skaldeöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss inne i ett arbetsrum. Men vi måste också komma
ihåg, att Molin var en man, hvilken för sitt nöje
dagligen under lång tid badade i motströmmen
omedelbart ofvanför Nämforsen i Ångermanland, ensam
besteg Sulitjelmas topp, åkte skidor som en lapp, lät
sig glida utför bärgshällar nästan med fallhastighet
och njöt af nöjen som att bland glaeiärerna hoppa
öfver afgrunder på 1,000 fot.
Hur djupt han kände sitt eget lifs underliga
enstöringsöde visar midt i den karga, torrt humoristiska
skildringen en passus sådan som den om
brännvinsflaskan och liket. Hela tiden fanns hos honom en
underström af den känslan, att han var en paria, men
en paria, som förfogade öfver hela skatter af den
rikaste poesi.
Det är karaktäristiskt, att han i sina bref så
sällan kommer sig för att tala om sina litterära planer.
Det är, som om tanken på allt annat knappast
lämnade honom tid. Men man får en inblick i, hur
mycket som sysselsatte honom, när man läser följande
i bref till en af Molins konstnärskamrater och vänner.
Detta bref visar hela vidden af det stoff, med hvilket
denne rike fattigman satt inne. Det visar också
enstöringens försagdhet och bristande tilltro till
framtiden och de möjligheter, hvilka lifvet plägar skänka,
just när allt hopp synes ute.
I detta bref, som är dateradt Bodö den 26 mars
1896 — alltså ungefär en månad före sin död —
skrifver han:
“En sådan gosse som jag slår sig aldrig i världen
igenom — och, hör det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
