Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett svenskt skaldeöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft större blick för dessa motsatsers kamp än den
diktare, hvilken efter hvarandra skref “Kapellet“,
“Drottningens juvelsmycke“, “Det går an“ och “Svenska
fattigdomens betydelse“ — C. J. L. Almqvist, den
diktare, hvilken själf var rikast på motsatser. Ur
dessa motsatsers kamp och utveckling är det
emellertid som den största framtid för svensk dikt en gång
skall träda fram. Har man rättighet att om denna
diktnings utveckling hysa stora förhoppningar, är det
just emedan denna motsatsernas rikedom är så
omätlig, som landet är stort och bygderna olika.
Men på Norrland vänta vi ännu, och om jag
vågat upptaga läsarens tid så länge med ett obekant
namn, är det bland annat därför att den karaktär,
han redan i hvad han gifvit oss ställer inför våra
ögon, har detta nordlandets, midvinterns och
midnattssolens särdrag, så som ingen svensk diktare före
honom ägt.
Om Molin klagade, att han ej skulle “slå sig
igenom“, så fick han, förr än han anade, rätt. Ty
döden bröt tidigt hans bana, och hvad han
efterlämnat, är blott fragmenten af ett författarskap. Han
dog i Bodö. Norska kvinnor bundo kransar till hans
bår, och norska tidningar skrefvo de första runorna
öfver hans öde. Hans sista hälsning till hans bästa vän
var en försäkran att han ej fruktade döden och icke
sökte tillbaka till en gammal tro i sina sista stunder.
Detta var den sista yttringen af ett trots, som
aldrig lämnade honom, och det erinrar om slutorden
i Gunnels historia: “Han liknade en ung viking, när
han gick“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
