Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla Ådalen - Ådalens poesi -
Gamla Ådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)
GAMLA ÅDALEN.
Nu är det så, att där ödemarker brytas till
gifvande jord, och tegar slätas i vildskogen, där är alltid
någonting, som lockat i förstone mera än jorden.
Därför stiger svedjefallets första rök mot himmelen, där
ett fiskevatten eller villebrådsskogar äro nära.
En lapp, som satte försåt för öring i
Nämforsfallen i Ångermanälfven, såg en solvarm sommardag
lustigt klädda karlar af märkelig längd klifva på
klapperstenarne vid Svarfedan. Han förstack sin lilla kropp
och dröjde icke. Den bruna slätbarkade skinnkolten
kunde knappt skiljas från mossan uppe i nipan.
Såg gjorde han därifrån med skälfvande knän
hvad de togo sig till, de som kommit. Detta skedde
fordom, men år kan ingen säga. Sägnen berättar
märkeliga ting om denna dag i den aflägsna tiden.
Hvad icke sägnen vet, ha ristningarne på de svarta
hällarne i forsen nyligen berättat, ehuru icke allt. Men
tiden kallas enigt bronsåldern.
Ypperligt inhuggna figurer i hällarne berätta detta:
»Hit kommo segelkunnige män, sedan de lämnat sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0035.html
