- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
48

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnfolk - Ådalens poesi - Kärnfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingenting, skulle endast skjuta gubben åt sidan och gå in.
“Jag skall bara säja Imbär ett par ord“, sa’ han.

Gubben som en pil efter en ungsraka och började
damma på. “Skall det så gälla lifvet, så in skall du
inte“.

Det var dt nu deras sista nappatag. “Jag ville slippa
slå dig“, hväste han till gubben och fick honom öfver
lifvet. Zakris släppte räkan och dammade på med
knytnäfvarne. Olle böjde ned hufvudet, lyfte gubben
lätt som en vante och bar honom fram och åter,
tänkte ett slag på att kasta ut honom på gården och
stänga dörren och gå in till flickan, men kallt var det
och gubben var halfnaken äfven den gången. Ingen
sade ett ord. Zakris var för stursk att ropa på hjälp.
I den mörka förstugan prasslade gubbens skjorta uppe
vid axlarne, då han försökte krypa ur taget; det
knakade till i lemmarne; det pustades duktigt och en
och annan gång sade det törn i väggen, då en fot
stötte till. Hunden började skälla ute på gården.

Men nu vardt Olle ursinnig af smärta. Han kände
hur den andras tänder beto sig fast i hans axel. Det
gjorde så vansinnigt ondt. Nu var intet skonsmål
längre. Zakris lyftes på nytt från golfvet och klämdes
med ett järntag. "Din satan — bits du?" — Hade det
inte varit för Imbär och modern hade Olle blifvit
mördare den kvällen. Men gubben klämdes, så han
stönade, bars omkring länge och väl i förstugan, och
så kommo de in i köket. Där gjorde Zakris en
för-tviflad ansträngning så att hans nakna skinn rynkades
där Olles tag satt. Hans knä sattes emot Olles lif
— — — “Jaså, det är dit du vill. Det var då tusan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free