Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnfolk - Ådalens poesi - Kärnfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blocken filades ännu rundare. Svart gick vattnet
emellan dem, men ej blankt. Svängde styckena så
där vardt större öppning, frös strax en ny tunn skifva
emellan dem. Klämdes de ihop af nytt, som kom
efter, steg det tunna i kantiga figurer rakt opp och
ned och blänkte i grönt.
Och midt emot stod Imbär och såg efter sin far.
— Du är en duktig roddare, du Olle, inte annat
jag vet?
— Tror ni det?
— En, som skall gå öfver ån efter vatten må
väl det. Men det är inte alltid — — jo jo.
— Inte alltid, hvad?
— Det är inte alltid — höstmörker och
blankvatten — ; det är — det är så, att ån kan mota ibland
också — hugg och slag nu ock du! Stintan tittar efter
dig. Jag skall inte röra ett finger, om du vill ligga hos
henne i natt. Jag skall se på, som om det inte
angick mig.
— Ni tänker inte mycket på hvad ni säger, Zakris.
Den flickan har jag gett slag för, den flickan har jag
tagit slag för, och jag skall slå än, om ni det vill tro
— men den, som kommer oss emellan, han kommer
mina händer emellan, och jag skall inte släppa honom
med hälsan i behåll.
— Emellan — emellan; det är, ve mej, ingenting
annat emellan än ån, och det är vackert så. Du är ju
duktig att ro, ro nu! Hon tycks vänta.
— Det händer att jag gör det. Det händer! Hon
kan vara värd det och mer till. Men efter den betan
— om jag inte — inte, ja, det är förbannadt ruskigt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
