- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
54

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnfolk - Ådalens poesi - Kärnfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jojo; jojo, – inte vill jag fresta dej. Så mycket
är det, att du vet det. Men ska du mågas i Häxmo,
så är det lämpligt nu — för husbond är inte hemma.

Zakris såg ut som jag vill inte säga.

— Ja — bröt det löst från Olle och hans ögon
blänkte till — jag ror öfver, jag skall öfver i denna
dag! Nu strax! Men — och han skakade näfven
framför gubben Zakris — kommer jag väl och vackert
öfver och ni mokkar efteråt, så ska’ jag — ska’ jag
— jag vet inte hvad jag ska’.

Med det sprang han ned till färjmannens båt,
sedan han först satt ägarn på hufvudet, då han ville
häjda honom.

Ut rodde han ur viken, där båten låg. Det hväste
framför kölen. Första årtagen såg han på årorna. De
andra på håen och håvidjorna. Det var bra don.

På stranden skreko karlarne. Hvad, hörde han ej
— föresatte sig att inte höra. Nu gällde det Imbär
och lyckan med henne!

Efter stranden låg isen landfast, en sträcka af tio
alnars bredd. Han försökte att kila sig mellan den
och flyt-isen; några alnar gick det, så stannade han
och var fastkilad. Några ögonblick därefter var han
på väg igen, men stötte ut från landkallen. Smått gick
det; det tog törn hvarje ögonblick. Än måste stäfven
vändas rakt uppför floden, än rakt utför, för att klarera
de’ största blocken. Åran slant, och som i en dröm
kafvade han med den, utan att märka, att han intet
årvatten hade.

Skymningen föll på. Det såg han ej förr, än han
var instängd från alla håll, ett godt stycke ute.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:14:21 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free