- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
62

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om Gunnel - Ådalens poesi - Historien om Gunnel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man gärna taga för Ögonen af en hop vargar. Men
under sommarnattens ljus ligga de som en flock getter
och vänta på solen . . .

Ni har naturligtvis aldrig hört talas om Gunnel
med historierna. Då hon gick förbi med sin inåtvända
sagoblick och sin guldfläta på ryggen, nickade alla
gummor och värmdes alla gubbar, och ynglingarna
fingo sugande hjärtelängtan. — Ni har naturligtvis aldrig
hört Gunnel berätta — men gud vet hvar hon tog sin
färg ifrån! En historia var violett och vemodig med
dunkla figurer, som rörde sig i skymningen. En annan
var blågrå. Det var en historia i insjöns dimma en
höstmorgon. Lommen skrek gärna i en sådan. —
Eller satt hon, ljushårig och blåögd, och kastade
lyssnaren in i en händelse, som var blixtrande gul i
skinande sol. Och midt i allt kunde man höra tranan
ropa och koskällan pingla från löfskogen . . .

Hon, Gunnel, som var så vek, lade en dag sina
späda fingrar om min hals och klämde till. Då grät
hon och skrek ett mansnamn, som jag aldrig förr hade
hört. Ingen hette så i vår bygd. Jag tror — tror
icke ni, som jag att det var namnet på någon, som
hade blifvit långt borta ifrån henne — som hon ville
kalla tillbaka . . .“

Han log, då han såg hur den andre skakades af
en rysning.

— — “Att glömma“, sade han så sakta, som om
han velat pina någon, “att glömma det man hör i en
dylik stund gör ingen människa . . . Hvad tror ni? Då
mitt högst älskade på jorden går från förståndet af
sorg — skulle jag glömma hvad jag hörde, då jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:55:42 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free