Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om Gunnel - Ådalens poesi - Historien om Gunnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade hennes små järnhänder på strupen min? — Men
det gjorde jag. Jag var för ung att begripa, att den
dag skulle komma, då jag hade något att tala med den
där herrn om .. . Tror ni icke, som jag, att det var
namnet på den, som hade lupit ifrån henne och
mig?“
Han lade handen på professorns axel och sade
stillsamt:
“Ibland har jag längtat efter att tala en sansad
mans sansade ord med den främling, som kom henne
att gråta under dessa år. Jag ville se honom —
Gunnels sommarkung — jag, som är hennes sagoprins.
Gud för en karl han må ha varit, den solskensdag
han med ungdomens och kärlekens rätt tog Gunnel!
Jag ville ha honom här framför mig och tala med
honom som jag talar med er, stillsamt och sakta, och
lika innerligt som stillsamt förbanna honom. Han
skulle icke höra orden, icke märka någon brist på
förbindlighet, men jag hoppas att han förr eller senare
skulle må godt af mina bönesuckar.“
“Nej — nej — säg icke så!“ sade professorn
med tjock röst.
Gunnels vackra gosse, diktaren, knäppte sina
händer om knäet och såg ut mot solskenet.
“Håhå, håhå“, tänkte han. Ja, är du den jag
tror, skall jag draga dig vid benen, ditt gamla
murmeldjur. Finns det en själ, som ropar i denne gamle
laban, skall han få sin svåra stund i denna dag!
Nu åter professorn:
“Var icke bärgningen svår och lifvet torftigt i
obygden? Hörde hon aldrig af främlingen i fråga?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
