- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
64

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om Gunnel - Ådalens poesi - Historien om Gunnel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Pengar, menar ni? Jo, hon fick ett penningbref.
Tänk, att han sände henne pengar... var det icke
styggt? Var det icke? Fy fan . . . Den dagen hon
fick det brefvet sjönk hon ihop på brosteget och hennes
runda skuldror skälfde och skakade. Jag vill säga,
att därmed var hennes sommarsaga riktigt slut. Hon
gick i förstone och ordnade ifrigt med sitt hus för
vintern. Det var svagår det året. På hennes hemman
hade frosten stigit hvitklädd ur kärret och bitit
stridkornet så att det dog. Hon var rastlös några dagar,
men mumlade hvart hon gick: ’Måste tänka på det
här — måste tänka på det här. Det går öfver mitt
förstånd hvad det nu skall bli af mig.’ Men efter den
tiden satt hon ofta hopkrupen, med det storrandiga
förklädet kastadt öfver sitt hufvud, och försökte att
bara icke tänka på det där — icke tänka på det där —
icke tänka på det där . . .

Den fattiga jordremsan vid det mörka rinnande
vattnet såg denna höst en förtviflad kvinna vanka
omkring, se och lyssna. Hade nordan blåst länge och
gingo små hvita molntappar i linje från norr till söder,
blef detta henne en väg för flyttfåglarna — och hon
hälsade till sagokungen från juni. Hösten hade kommit
för henne och vek sedan aldrig från henne, trots mig,
hennes son, som hon födde några månader därefter
under större jämmer från själen än från kroppen. Jag
är ändock glad att jag fått göra henne glädje — åh,
min härliga mor! Jag gjorde henne glädje. Hon sade
mig det innan ögonen brusto i det hufvud, som blef
silfverhvitt innan det nådde sitt trettiofemte år,
dödsåret . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:55:42 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free