Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om Gunnel - Ådalens poesi - Historien om Gunnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på händerna. Söljor på bröstet. Kring midjan en
slingrande orm. Gunnel satt som i en dröm. Pynta fingo
de. Vallhunden tjöt af rädsla. Solen glittrade och
sken. Tranorna ropade från sjön, skogen doftade,
luften skälfde. Det var ett tindrande bröllopsväder.
Jadmos snöiga topp lyste hvit som ett vårmoln långt
borta . . . och nu skedde det . . . att han kom . . .
främlingen i fråga . . .“
“Ja“, sade professorn sakta och utan medvetande,
att han talade. “Ja, det såg besynnerligt ut, men
något dylikt som vitrer såg jag icke, då jag kom, vilse
i fjällen öfver fäbodvallen till hennes stores.“
“Det är endast söndagsbarn, som få se sådant . . .
och då ni kom . . .?“
“Då jag kom, sprang hon mig till mötes skälfvande
och fager. Hon hade icke silfver och guld på sig,
men tårarne hängde i hennes ögonhår och solen bodde
i hennes tunga fläta. Jag glömmer det aldrig: blicken
var förunderligt inåtvänd . . . skimrande och fuktig . . .
aldrig i hela mitt lif har jag sett något så välsignadt
vackert. ’Du är min rädderman’, sade hon och log
med sitt ljusa ansikte . . . och så kom det, som . . . jag
icke hade väntat . . .“
“Jag vet hvad ni icke väntade — jag vet livad
det var. Hon föll er om halsen och gömde sig . . .
Ni visste icke, att ett sådant äfventyr tager en
människa så, att hon icke vet hvad hon gör och att
folk, som kommer till jaga de besynnerliga bort.
Då händer det alltid, att den borttagna klamrar sig
fast vid den, som kommer — yrvaken, glad,
förkrossad.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
