- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
71

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ringdans medan mor väntar... - Ådalens poesi - En ringdans medan mor väntar...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle slå ut hennes fönster och dra henne i håret ur
det där yrkeslugnet . . . Gud i himmelen! . . . Det gällde
ju ett människolif! Klaga se’n för nämd och präst
öfver Salmon i Nysvedjan . . . håhå! Nej nu!!

Ett ilsket brummande, som strax öfvergick till ett
hostande vrål några få alnar framför! Salmon hade
förstått för en stund sedan, att björn var i närheten,
men — så nära och af den kalibern! Han tvärstannade:
“jag skall ge honom tid att lugna sig och löpa sin
väg“, tänkte han.

Ur vindfällen och risbråten reste sig besten på
två ben och visade sina kritande hvita tänder och en
öppen käft, röd som blod. “Är du af den sorten?“ sade
Salmon. Med ett kattlikt språng nådde han en vissnad
granruska från vinterns huggste, såg sig kvickögd
omkring och sprang fram till en större fura. Nu stod
det icke rätt till; hvad var det för en klåpare, som
varit framme och svedt björnpälsen med en blykittling,
gjort honom ursinnig — och tagit till bens? “Det ger
sig väl . . . det går väl öfver“, puttrade Salmon
förargad.

Nu kom björnen under rytande raseri rakt emot
honom. Det här blef en allvarsam sak; gudskelof för
den tjocka furan. Nu var hon värd pengar för en
obeväpnad man! Kunde han nu endast ha tillräckligt
kvicka ögon och sina gamla säkra fötter — annars
blefve affären si och så.

Björnen är icke den senfärdiga, ludna klump, som
man vanligen tror. I raseriets stund kasta honom
hans kraftiga ben i långa, skjutande språng framåt
mycket fortare än en senig och snarbent man kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free