- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
76

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ringdans medan mor väntar... - Ådalens poesi - En ringdans medan mor väntar...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Björnen rullade sig, och Salmon gled med armarne
slagna omkring furan.

. . . såsom den där gången — han kunde se platsen
hit då han räddat sitt lif med ett skott, då björnen
redan stått framme vid skidornas brätten. Eller då
en gång Nalle låg på en nyss rifven kviga och
tuggade på hennes jufver, medan hon ännu lefde. Hon
hade slängt sitt hufvud, så att skällan hade pinglat så
besynnerligt, icke såsom från ett betande djur eller ett
idislande . . . ja den björnen hade visat tänderna . . .
sprungit ett stycke in i grantjålen men kommit rytande
tillbaka emot Salmon och hans följeslagare. Salmon
hade stött en torr granruska i hans gap, och
kamraten hade stått med deras enda vapen en yxa, i
högsta hugg: “kom du–din—arme—hundra—tusan!“
. . . och björnen hade vändt.

Aldrig hade Salmon sett maken till björnfrossa
som hans, kamratens, på väg hem efter detta. Den
skakande uslingen hade sett en björn bakom hvarje
träd och hvarje sten i höstkvällen och ideligen tittat
sig åt sidorna: “där är han, Salmon — Gud nåde
oss!“ Ja det hade varit tider i skogen här uppe!

Nalle fortsatte i vanvettigt raseri. Barr och mossa
hängde i hans päls. Det ångade af honom. En
talgoxe kvittrade: hvad månne det var? Hvem månne
det var, som icke hade tid att sofva den korta stund,
som solen själf sof under denna härliga sommarnatt?

Och nu satte sig odjuret på hasorna för ett
ögonblick men kastades upp igen af sitt brinnande blod
och gick — gick! emot trädet, där det stannade med
ett öfverljudt flåsande några få tum ifrån Salmon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:14:21 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free