- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
78

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ringdans medan mor väntar... - Ådalens poesi - En ringdans medan mor väntar...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stod vid trädet i upprätt ställning och bet å ömse
sidor efter nybyggaren. Barken klöstes och föll till
marken i stora flagor under klornas jämna piskande.
Salmons klädslarfvor fingo också sitt. Axeln var
halfnaken och våt af blod, men den hand, som höll
knifven, rörde sig oafbrutet och var alltid färdig.

Solen gick upp. Det berg i söder, som syntes
från detta ställe, stod violett och drömde, utom i
toppen, som var vaken och skinande röd af solsken.
Så här dags borde Salmon varit hemma med hjälpen
. . . hemma i stugan . . . som nu skulle bli ödsligare
än förr . . . barnen jagade ut i bygden att tigga och
lida nöd . . . far borta för alltid . . . en historia från
fjällbygden . . . en riktigt svart obygdshistoria, sådan
som de kunna vara här uppe.

Det, som nu hände, gick i hvirflande fart.

Än en gång öfvergick björnen till sina kastningar,
rullningar, volter och äfventyrligheter i den högre
gymnastiken. Salmons ögon voro blå och kalla som
en frostnattshimmel — veko icke en sekund ifrån den
hoppande besten, som, inom håll, alltid möttes af en
knif, som fördes viggsnabbt. Salmon kröp i hop, rätade
ut sig, smög, smet, rann omkring trädet. Näfverskon
var genomtrampad och hade åkt upp på smalbenet,
där den ibland vred sig rundt och gjorde röda ringar
i skinnet. Den vänstra handen, glidhanden,
stödhanden var uppsvälld och full af blåsor, somliga höga
och fyllda, andra spruckna, tömda, svidande.

Och så hände det sig, att Salmon en gång sjönk
ned på knä. Då hade han vilddjuret på knappa två
fots afstånd. Innan han rätade sig igen hade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:14:21 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free