- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
88

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senjens storbjörn - Ådalens poesi - Senjens storbjörn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han — björnen — kände hungern egga sig. Det
luktade ko så läckert. Han började lufsa omkring fjöset
i början sakteligt och eftersinnande, men sedan allt
mera hetsigt. Tak ville han ej pröfva på i natt; han
hade fått nog af att klättra. Fönster funnos ej mer
än det enda, där den härliga, luktande ångan vällde
ut i månskenet. Men vid tvärändan af fjöset var en
liten glugg — med tunnbräder omkring och en hög
inunder. Hvad slags — förstår man.

Då stannade bamsen och tänkte, och sedan han
tänkt klef han upp på högen, stack sin tass genom
gluggen och förde den så långt in som möjligt var.
Han kände den skarpa gumpen af en ko, som skuttade
och slängde sig i sitt bås. Han hörde en förtviflad
konsert af de andra korna och hörde binslena rassla.
Den gamle storbjörnen! Han klämde sig tätt intill
väggen för att nå långt och åtminstone få klösa.
Käften stod halföppen och visade tänderna, som löpte i
vatten — i seg saliv, som sakta steg öfver bräddarne
och sakta sänkte sig mot gödselkasen i två
månskensbelysta silfvertrådar.

Bamsen stod länge — så länge tyst och orörlig,
att tysken kröp ur sin fästning och sakta smög sig fram.

Bamsen stod länge, men i ett nu drog han ut
sin tass och angrep väggbeklädnaden. Samma sekund
var det ett lefvande väsen med lyft gevär, som tog
till fötters och försvann.

Brädorna bräcktes och klöstes i trasor, smulades
och ströddes omkring på gödselkasen. Det smällde för
hvar och en, som lossades. Det skrek i spikarne, som
drogos krokiga ur sina rostade hål. Det dunsade och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:14:21 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free