- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
92

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjul - Ådalens poesi - Sjul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Få mil från Sjuls kåta vid Bitåsen var
pålsmässomarknad; dit hade Gåli, det lilla surögda krypet,
begett sig, men en akja med renkött drog hon efter sig;
hon skulle sälja efter vägen. Sjul var hemma, vaktade
renarne och tänkte på den sommarnatt uppe till fjälls,
då han just träffade sin hjärtans kär och de båda
beslutat att ha sina hjordar gemensamt för all framtid.
Hans käresta var nu långt ifrån, men till våren skulle
de mötas, slå hjordarne tillsammans och bilda hushåll
på Gitsfjäll.

På marknaden fick Gåli höra mångt och mycket
och aldrig glömde hon den resan. Det berättades af
den ene för den andre, mottogs med glädjeskratt och
skickades vidare. Ingen af lapparne visste det säkert,
men det låg i luften som syre; och visst hade det
händt — ändtligen! Nu kunde de börja lefva! Det
skulle lysa sol öfver dem, som vandrade i obygden.
Glädjen och brännvinet gick efter den långa raden af
gäster på lappbröllopet; de sutto på sina korslagda
ben och stucko flottiga fingrar i puttrande grytor,
däri halfkokadt kött och urkramade tarmar summo
omkring och anammades med ett fast grepp. De
skrattade och berättade; kvinnornas bjäfs och pärlor
glittrade och glimmade; nyheten hade gjort dem
uppsluppna; de slängde med ett plirande skratt köttstyckena
af sina tjufskjutna renar: “nu skulle det vara slut med
det.“ Folket stod omkring och gapade, ty huru ofta
nordsvensken än kommer i beröring med fjällfolket,
huru mycket de båda folken så att säga gnida sig
mot hvarandra, alltid finnes hos lappen något
hemlighetsfullt, något bakom, som ingen vet. Ho, hej, hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:14:21 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free