- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
96

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjul - Ådalens poesi - Sjul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i snön med skidorna för att vika — här böjde sig
åhörarnes kroppar efter, utan att de visste det, —
och då berget drog sig inåt vid bråddjupen, hade han
under farten hukat ihop sig, spänt de böjda benen
och legat an; han hade gjort hoppet med horisontabla
skidor — det gick en rörelse efter hela raden, som om
de susat utför ett djup —: “Sjul, det var en
skidlöpare!“ Herre Jesus en sådan karl! Gåli hade fattat
i hans päls såsom för att dra honom upp ur en håla;
hennes tandlösa mun var vidöppen. Grön gimpa
syntes på tungan.

Då hade vargen vändt och gått uppför igen och
så uppför och utför hela dygnet. Hade det icke varit
månljus, hade han sluppit.

Ändtligen på en sjö, knappt hundra alnar före,
hade han stupat af trötthet, stigit upp igen, stupat. —
Hvar enda en af dem, som hörde, liksom grep efter
en knif för att sarga kanaljen. — Sjul hade varit icke
mindre trött och slut, hjärtat hade bultat uti honom,
nästan till döds. — Gåli mumlade sakta sitt Fader vår,
det grep henne. Attje mijen, jukko leh almisne;
ailesen sjaddes to namma, påtes to rik, sjaddes to
situd; hvad kunde hon annat, det gamla kräket? Men
då han hunnit fram, hade vargen rest sig igen på sina
sargade fötter och grinat med öppen käft — Gåli:
ho almesne, nau ai adnamen noln — men då hade
Sjul stannat för att pusta, innan han gjorde slut; de
hade sett på hvarann, han och vargen — det fanns
ej kring grytorna ett enda öga att det ej begärde
blod — “du har gjort mig till en fattiglapp, du, du,
du satan!“ Och sedan hade han slagit ihjäl honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:14:21 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free