- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
101

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tack skall du ha! - Ådalens poesi - Tack skall du ha!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

godt märke att han teg, för det var bekant, att han
då inte hade knifven långt borta. Anders fick brådt
att maka sig bakom sågbocken/ därifrån han sade så
lugnt som det var möjligt:

“En tankställare skulle smaka nånting i den här
kylan, du, hva?“

Lars fnyste till och tog ett steg mot sågbocken.
Anders drog upp en literbutelj och makade sig längre bort.

“Egentligen“, sade han. “Egentligen kan det vara
din ved det här . . . och det angår mej inte, som sagdt
var. Vi ska inte vara osams hvad det anbelangar,
för jag vill, att vi två ska bli alldeles innerligen mol
go’ vänner . . . vill du ta mej i hand på det, så ta vi
oss en kolijoxare på min . . . din ved, du? Jag tror,
att det är din ved, Lasse!“

“Men hvarför börja’ du å skälla då?“ frågade Lars.

“Det är du, som kalla mej för bondhund, så det
är du, som skällt. Vill du ha flaskan eller vill du
inte ha henne?“

Nu spred sig ett lyckligt leende öfver synen på
Lars. Alla fattigdomens och svältens skrynklor
jämnades. All vrede var glömd. Han tog flaskan i sina
händer såsom en länge barnlös skulle tagit sin
förstfödde. Han såg på henne — och man kunde se på
honom, att han tyckte hon var härlig, öfver allan
beskrifvelse alldeles ursinnigt vacker!

Han strök en klar droppe från nässpetsen med
det främsta af tröjans högerärm; just den fläcken på
tröjan var frusen till is, för den fläcken var hans
näsduk, förstås. Den stackars sönderkörde arbetaren fick
något af lifvets glädje glimtande i sina ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:14:21 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free