Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tack skall du ha! - Ådalens poesi - Tack skall du ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu söp han.
Anders Olssons ögon följde buteljen såsom en
jakthunds följer smörgåsarne, då man äter matsäck i
skogen. Och så vardt det Anders Olssons tur. Sedan
han supit, sade han:
“Du skulle kanske vilja hjälpa mig ett spatag med
nånting, Lasse?“
“Ja, det kan du slå dej i backen på . . . och det
skulle då vara?“
“Nog vet du hva för en sorts käring jag fått tag
i. En kan aldrig ha någe roligt för sina pengar . . .
ha nån kagge hemma, förstår du . . . för henne. Och
nu då jag sålt en skogbit till bolaget . . .“
“Ja, den käringa töktar dej allt ibland, du Anders.“
“Liksom inte din töktar dej . . .“
“Åh hut!“
“Hut själf du!“
De skulle inte gräla nu igen, menade Anders,
och så togo de då en kolikvintare på den saken.
“Kan du inte ta hem en kagge till dej, Lasse?
och så komma hem till mej på mörna och bju på en
kaffekask . . . finurligt, hva?“
“Nog skulle jag väl kunna det . . . men käringa
din kör väl ut mej . . .“
“Du kan vara kolugnus att hon får lof att låta
bli . . .“
“För dej, hvad?“
“Ja, just för mej, du.“
“Nä hör du . . . nu är du rolig . . .“
“Åh, din backstugusittarekanalje . . . jag ska’ . . .”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
