Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tack skall du ha! - Ådalens poesi - Tack skall du ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vacker syn; det ligger likasom i enses själ, så att
säga, att tycka så — om jag så får uttrycka mej.
Hvar morgon låg Anders som en brudgum och
fick kaffe på säng. Bruden gick och slängde i
dörrarne, luggade ungarna för rakt ingenting att tala om,
och såg ut så att man kunnat stämma blod med henne.
Kölden var ihärdig det året. Termometern visade 40
grader ett par dagar, till dess att kvicksilfret med ens
ramlade ned i kulan och tjurade där en vecka eller
mer. Alla tyckte det var kallt, men ingen visste hur
kallt det var.
Det angick egentligen icke Lars Persson, att det
var kallt den vintern. Han hade godt om ved — och
hade aldrig någon vinter varit så ärlig i vedväg sedan
han kommit i den kalla stuga han hade. Saken var
den, att Anders Olssons drängar körde hem kastved
till honom — tänk kastved gratis! Inför detta lyckliga
faktum tyckte Lasses käring, att hon kunde blunda
för sin gubbes kuttingar och det där. Hvad brydde
hon sig egentligen om att han betedde sig som om
han den ena dagen haft en cirkus i hufvudet och den
andra dagen en ångkarusell! Käringen var egentligen icke
så svår, bara det fanns att äta och dricka och lägga
i spisen med i backstugan — och såsom denna
märkvärdiga vinter hade det aldrig funnits förr i det huset
af lifvets tarf.
Denna ljuflighet hade räckt länge, om inte det
blifvit det där storkalaset i timmerkojan en dag i
februari.
Anders Olsson afverkade af sitt sålda skogsskifte,
och hans gode vän Lasse var med honom utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
