- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
114

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fridens förmiddag - Ådalens poesi - En fridens förmiddag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utaf den hvassa bockryggen (den, som ridit på en bock
känner till den bordknif de ha till ryggben!) och
därför bytte han om och hoppade på ett ben medan det
andra fick ligga öfver fålen. Ibland gick det mycket
fort; ibland tvärstannade det snälla djuret. Bocken
och Jonas hade skilda åsikter. De hade haft
skolridter förut och icke enats. Jonas tyckte om dem,
bocken icke. Det var således skilda meningar hvad
det anbelangade. Nu skulle Jonas på samma gång
akta den medikamentsflaska, som han hade krut uti,
och därför måste han hålla den ena handen i fickan
— omkring skatten. Därför bar det sig icke bättre än
att det bar på tok framför stugubron, där Jonas trillade
utaf och bocken firade sin triumf med ett långt huckrande
bä-ä-ä-ä, fullt utaf tremulation och chevrottering.

Han var rolig att se, den lille gentlemannen. Han
höll fast i hornet då han föll och höll det fortfarande,
då han stigit upp. Bocken kunde icke stångas således
och detta märkte han, men han kunde ta spärr med
sina fyra fötter och det gjorde han därför. Jonas
spjärnade på sitt håll och sålunda sysselsatte de sig
att spjärna emot hvarandra dragande åt hvar sitt håll.
Det brann en rodnad i Jonkes ansikte och hans ögon
stirrade kallblå emot bocken. Bockens ögon lurade bakom
stora ögonfransar som på en riktigt ruggig pudel; han
syntes häller icke god. Jonke stod länge tyst; bocken
sade häller ingenting. De representerade två olika
ting där de stodo. Bocken passivitet och Jonas
aktivitet. Håret stod honom upp genom mössan,
armbågarne ut genom skjortan, knäna fram genom byxorna
och en flik af en smutsgrå skjorta bak genom. Snor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free