Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fridens förmiddag - Ådalens poesi - En fridens förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och återupptaga den afbrutna täflingen men käringa
hade fått honom i kaluffsen!
Med hans öra i ena nypan sökte hon sig ett spö
och behandlade honom så en god stund.
Löpningen hade gjort henne andfådd och
piskningen gjorde saken inte bättre.
Hon var rakt tvungen att hvila ett tag. Jonas
som hade hållit mun hela tiden, lät henne hvila en
fem minuter men då han såg, att det tycktes bli fem
minuter till, tilltalade han henne höfligt och
beskedligt och sade:
“Ha’ ni hvila nog än? Dä’ ä bäst att vi gör ifrån
oss det här — vi ha’ väl anna’ och göra.“
“Din armade karibel“, sa käringen och dängde
allt hvad hon var god till kors och tvärs öfver
pojkakroppen öfver ryggen och hufvu’ och anstans. Och
det höll hon på med tills hon tröttnat en gång till.
Då gick hon in för att se efter om katta lefde.
Jonas tog sig öfver ena ögat, där ett rapp tagit.
Han vardt brydd då han kände att ögat svullnade
och satte sig att fundera på frågan, huruvida han nu
skulle bli blind eller icke. Han lyfte ögonlocket och
tittade. Nej, han såg nog lika bra — men det var
styggt så svullet ögonlocket var!
Det där skulle hon få igen!
Mellertid vardt han länge varande bakom sten,
där han låg och funderade till middagstid.
Ögonlocket var som en bulle. Och Jonas hade funderat
ut någonting.
Käringen skickade de andra ungarne efter honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
