Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fridens förmiddag - Ådalens poesi - En fridens förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de — ledde pojken, som nu inte såg ett Guds
skapande grand.
Käringen vardt änna’ tvärgafsen!
“Herre min je, hur är ä’ vä’ öga ditt?“ — “Jo,
jag är blind nu, så nu mår ni väl bra.“ — “Aldrig
kan jag väl tro . . .!“ — “Jo men de ä’ så ändå.
Hvarför slåss ni så ovårdsligt alltid — men vänta då pappa
kom’ hem!“
Käringen satte sig ned. Hon orkade rakt icke
stå på benen. Hon grät ända utöfver sej.
— “Käre hjärtandes gosse, ser du rakt
ingenting?“ — “Nej hur kan ni begära det.“
Och så grät Jonas en stor och lång vers, som
flöt med ett sakta kvidande. Käringa grät ytterligare
och ville ta honom i knä och se på ögat.
“Kan ni inte låta bli mej. Är det int’ nöjd nu,
då jag är blind.“ -
“Åh jag blir evinnerligen evigt olycklig. Giss
på, då gubben kommer hem, hafva mig att inte ralla
Jonas.“ — Hon snyftade så att kroppen skakade.
“Nej, jag skall tala om det.“ — Jonas snyftade
också.
“Nej, — — uhh-hu-hu-uhh.“
“jo — — uhh-uhh-hu-hu. —“
“Kan du inte säga att du fari’ illa dig —
uhh-hu. —“
“Det är synd te’ ljuga i far sin.“
“Jonas — — uhh-uhh-hu.“
“Och den som ljuger blir osalig. Och jag vill bli
salig, mor, fastän jag är blind.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
