- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
131

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kams - Tokerier från Ådalen - Ådalens poesi - Kams - Tokerier från Ådalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Å, herre min je, är du här med kamsen nu,
Jonas?“ Anna drog honom ut med sig uti svalen!
där stodo några hundar och tuggade på kams. Det
var sy mat för dem. De vredo och välte sig, gnedo
tassarne intill nosarne och buro sig befängdt åt.

“Det är din kams de äter på“, sade Jonas. —
“Du får gå hem och göra flere.“ — “Göra flere“, sade
mister Jonas Lundmark, “göra flere kamsar än jag
gjort i kväll? Nej det är omöjligt, för så mycket kams,
som jag gjort i kväll har jag aldrig sett och inte du
häller. Sexkannsgrytan var bräddande full och
bräddande full en gång till.“

Anna grät och hotade att skvallra om hon inte fick
sitt. Hemma i stugan borde han sopa igen efter sig.

Mon och svedjan och myran och brännan och tå
och hägnen voro oändligen långa. Han snubblade öfver
hvarje sten och stötte sig blodig; det var inte som
då han sprang första gången.

Stugan var mörk, då han kom hem. Mörkt var
det i spisen, tyst i grytan. Han stöp öfver en unge,
som låg på golfvet med en kams i sin hand. Jonas
steg i någonting klibbigt, lyfte foten och strök af et.
Han gitte inte tänka efter hvad det var.

Jonas beslöt att inte ge tappt ännu. Han gjorde
en ny eld för att ansa kamsgrytan färdig, förstås.
Men ack, ack, ack! Nu satt all kamsen som slagg i
botten af grytan.

Jonas bände och bröt med sina små fingrar, men
det gick nu inte. Med stickor gick det lika när, och
därför sökte han under sängen efter fars lillbila, som
var så hvass och som var hans ögonsten. Gubben

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:14:21 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free