Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kams - Tokerier från Ådalen - Ådalens poesi - Kams - Tokerier från Ådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tro, att det var hon, som . . . ja, att det var hon själf.
Stortråget af jätteasp orkade han icke släpa. uppför
stegen till dess plats på vinden, men ut fick han det,
så att de icke skulle falla öfver det genast.
Ett knyte kams gömde han bakom “murla’“, ett
annat i sängen, ett tredje ute. Nu tog han kvasten
och sopade så godt han kunde i mörkret, men hann
knappt börja förr än han hörde steg.
Far, mor och Anna lade sig utan att säga
någonting. Jonas sade häller ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>