Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungen i Jorm - Ådalens poesi - Kungen i Jorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man begära att — en som reste härigenom och kanske
hade brådt — kunde eller ville —
Ja, den Jormkungen!
Sent på aftonen skrapade båtens köl i strandens
grus. Upp för en långsluttande åker gingo vi till
kungens gård och mottogos af en skällande hund,
som smektes och tystades.
Den som har sett det inre af en gård i fjällen,
behöfver ingen beskrifning af den stuga vi nu sutto
uti. Den, som icke har sett någon sådan behöfver
en så lång, lefvande och detaljerad beskrifning, att jag
icke vill inlåta mig därpå.
Intrycket var torftighet och fattigdom, såsom alltid
till fjälls — och i första ögonblicket. Om några timmar
blir man varse ett och annat försonande. Om en dag
eller ett par ser man ingen brist på komfort. Och
blir man längre, skall man snart hålla en sådan
otapetserad, torftig fjällmansstuga kär.
Han hade två stugor, hvaraf den ena var helt
och hållet beklädd med fjäll, som vid närmare påseende
befanns vara tjock spån. Denna stugas förstugukammare
fingo vi för oss. En präktig renhud och en
pampig skinnfäll i dess tvåmanssäng lofvade en varm
natt.
H. M. kungen uppvaktade vid hr doktorns lever,
lät smörja hans långa pjäxor, passade på hvarje hans
önskan, förhörde sig artigt om det ena och andra och
riktigt insockrade sig i hans gunst. Ja det gick för
öfrigt lätt: han syntes riktigt godt om denne
allvarlige man, som gick så många krokvägar och spelade
på alla de strängar, som medlidandet kunde äga hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
