- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
142

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungen i Jorm - Ådalens poesi - Kungen i Jorm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en man — för att få hjälp åt sina vänner vid den
vackra sjön. Redan innan Jöns Jonsa hade sagt ett
direkt ord om sina afsikter, förstodo vi, att han hade
en eller annan, som han tänkte mana godt för, innan
vi skulle aftåga till Blåsjön.

I vår kammare uppstämde vi det ena glada skrattet
efter det andra åt diverse originalkvickheter, medan
Jormkungen säkerligen gick och tänkte, huru han på
bästa sätt skulle få eskulapen att arbeta och ändock
varliga fara fram med penningbörsarne.

Mycket riktigt. Sedan vi gjort en hastig toalett
och beundrat en bild af Sankt Göran och draken
(draken fattades: “det kan du vara själf“, sa’ eskulapen)
i botten af tvättfatet och konstaterat att hästens ben
liknade de bourbonska liljorna, gingo vi upp till kungen
och fingo se — —.

Fingo se, att kungen varit ute och berättat. Där
satt en gammal man — jag minns ej hvad sjukdom
han hade — och talade skyggt om att han inga pengar
hade, men gärna ville tala vid doktorn. En kvinna
hade en egendomlig sjukdom i sitt hufvud o. s. v.

Alla undersöktes de grundligt och fingo sina recept.
Alla sporde om priset och fingo det gratis. Och flere
och flere kommo till, och det blef förmiddag och
middag, och vi kommo oss icke i väg.

Kungen tassade tyst omkring och såg belåten ut.
Han hade fått en klinik i gång och fått sina sjuka
vänner tröstade och kanske något hjälpta, och det
hela hade gått som oljadt och smordt. Vi voro alla
belåtna. Min käcke, unge reskamrat, för det han
kunnat stå till tjänst; folket för det de fått riktigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free