Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En olycksdag i Lofoten - Vandringsår - En olycksdag i Lofoten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi vågade icke kastar ankar. Vi ville vänta de
män, som vi sett vid fyren — och de kommo.
Allvarliga och tysta rodde de fram till sköjtens
sida: “har dokker noko nyt?“
De saknade sina kamrater, fyra man. På en
annan båt hade två man blifvit borta. Flere båtar
hade stjälpt och drifvit bort.
Medan vi som vår plikt bjöd, seglade ute på
fiskehafvet, förolyckades våra vänner fiskarena tätt under
land — där vi icke voro och där vi icke hade
rättighet att ligga. Vår plats var ute på hafvet, men vår
plats var också där olyckan var framme.
Sedan fiskarena berättat sin nyhet, sutto de tysta
i sin båt, och vi stodo tysta på däck.
Aftonvinden stank af torsklukt, den torkande
torskens fräna lukt från gällarne, och den ännu värre
af hufvuden och ryggar från holmarne omkring oss.
En båt hade stjälpt i närheten af en annan, sade
de skäggiga männen i båten. Men innan hjälpen hann
komma, var allt förbi. Ett enda ögonblick hade de
hållit sig kvar på båthvalfvet — det nästa sopades
hvalfvet rent af en jättevåg — och ingenting syntes
af dem, som lefvat nyss.
En båt hade kapsejsat icke så långt från land.
Två man räddades strax; två strax därefter och sist
båten, sedan den passerat några bränningar.
Några båtar sades drifva inåt Västfjorden, sedan
dess folk räddats. En båt hade tagits in till Hopen.
— Ja, en olyckans dag var det.
Hvad som skett vid de andra væren visste ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
