- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
192

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I midnattssol - Vandringsår - I midnattssol

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sunden, eller ebben suger vattnet tillbaka, är här en rytande
fors, som intet fartyg och knappast hvalen reder sig med.

Detta landskap skall jag aldrig lyckas att beskrifva.
Det skall målas. Hur annars visa, hur förtrollande
fagert allting är i midnattssol: de löfklädda fjällen i
närheten, de snöiga topparne i fjärran, de röda speglande
vattnen, allt det gröna och violetta, som sofver, och
allt det röda, som står vaket i solsken. Och
Landegade, det stora fjället i hafvet, två mil från kusten,
skall jag glömma det? Ingen som en gång sett dess
stolta linjer, som haft det som segelmärke på femton
mils afstånd, som sett det rodna i sol eller stå hvitt
och frysande i det svarta vinterhafvet, kan glömma
det. Nu är det fagert som en saga, och solen ser på
det natt och dag.

Nu solen — —

Ni kan tro, att många ansikten äro vända mot
henne en sådan natt som denna — sista midnatten detta
år. Man sjunger glimtar här bland allt annat svenskt.
Två andäktiga unge män ropa till henne “ack om du
hjärta har — flyende sol dröj kvar!“ Barytonen är
torr, men basen är mjuk och saftig och beder så innerligt.

Mossan är röd, stenarne röda, sanden, gräset,
blommorna och alla ansikten som vändas mot norr,
där solen ligger med sin nedrekant på hafvets yta.

Nu ser man på henne, utan att det smärtar
ögonen, men gredelina fläckar får hon att dansa, hvart
man än ser efteråt. Hon glöder, brinner och flammar,
men skjuter ej strålar. All eld har hon inom sig. Gröna
eldvågor och blåaktiga, gula, röda och violetta gå
fram och tillbaka i evig oro inne i det brinnande ögat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free