- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
20

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fyris-Wall större och mächtigare än det någonsin tilförene
warit. Med ett ord, se Domalder, hwilken genom sitt
öfwerdåd giordt hela werlden bestördt och genom sin olycka och
ånger upwäckt hos henne en allmen medömkan. Mitt hierta
ängslas ännu och min blygd ritar sig uti mitt ansichte, när
jag påminner mig wara den, som afskurit lefnads-tråden
för min Fader.

Det war wist; Min Fader hade stött min Moder utur
sin Brudsäng och sökte nu sitt nöje uti en annars armar.
Det war bekant, at han ärnat stöta mig från Riket, och at
så mycket mer behaga sin nya Brud, förklara den första
Son, som hon frambore för en Arfwinge til Kronan. Det
war wäl så. Men hwem hade satt mig til en Domare
öfwer min Fader? Skulle jag trampa på honom då han
fallit? Jag såg min Moders tårar, men borde ei derföre söla
mina händer i Fadrens blod. Om jag då så wäl som nu
känt Konunga-Högheten, skulle jag fägnat mig, at man
welat fria mig från en så tung och orolig börda. Jag wiste
då intet hwad sorg och bekymmer war förenad med en
Kunga-Höghet. Jag betrachtade allenast Kronones glants och
Thronens högd. När jag såg min Fader af smickerfulla
munnar wördas och tilbedias, trodde jag det all lycksalighet
bestod deruti at hafwa andras lif och död i sina händer, och
se dem kyssa fiätet efter sina fötter. Tusende gångor log jag
i näfwen för mig sielf när Wisbur tog mig afsides och
pustande sade: Trefalt lycklig är den, som ei är twungen at
regera och upoffra sin frihet för ett almänt wäl. Ingen är
olyckligare än en Konung. Träldomen är eländig och
Konunga-Högheten intet minder. Det är en förklädd träldom.
En Konung måste wara en oförtruten tienare för alt sitt folk.
Han måste bära allas omsorger. Och all wår härlighet,
som så lyser i de ringares ögon, är intet annat än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free