Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för dem slachtades. Men dermed kunde ei deras wrede
stillas eller Landsens elände afböjas. Hwilken ängslan för en,
som borde befrämja så mångas wälfärd, at dock wara en
rot til deras olyckor. Altid tycktes jag höra denna röst
ropa mig uti öronen: Det är din illgierning Domalder, som
så plågar ditt folk. Du har nödgat wälsignelsen flyttia
utur Landet. En dag stod jag med hela menigheten i ring
kring Altaret och suckade til dem, som styra jordaklotet, at
de wille bryta sitt ris och ännu en gång anse oss med
kärlek. Jag ryser ännu när jag minnes de förskräckeliga tekn
hwarigenom de gåfwo tilkänna sin wrede. De framburne
skurgudar rörde sig på Altaren. De ristade med hufwudet.
Wisade wreda ögon och hotande åtbyrder. Det klara
watnet, som blef gutet mellan hornen på de lefwande offer,
wandlades i blod. De wigda eldar slocknade af sig sielf.
Himmelen sweptes i moln och Solen som ännu war i sitt
högsta lopp, syntes släcka sina strålar. Eldar lyste ur
molnen och Thores wigg bröt i spillror den Spira jag höll uti
handen. Wåra hiertan råkade i yttersta förskräckelse.
Himmelen war oss ännu wred. Nya olyckor blefwo oss
förebodade. Hwar en suckade: Nu är det giordt med
Fyris-Wall. Gudarna hafwa beslutit at aldeles giöra der uppå
en ända.
Jag steg då fram: Lade Kronan på Altaret, och sade:
Det är jag, som har brutit. Det är min ondsko som
fräter Landena. Jag wil dö och med mitt blod försona mitt
brott. Wisburs aska fordrar detta Offer. Ach! I
odödelige! Domalder är den, som orenat Landet med blod.
Han faller ett rättwist Offer för Eder wrede. Men skonen
mitt oskyldiga folk. Så talte jag och blottade den wärja,
som hängde wid min sida. Den stälte jag mot bröstet, at
utgiuta ett så befläckadt blod och at släcka ett lif, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
