Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu herr Justus honom åter med samma fordringsbrev samt
därjämte en hotelse, att om han ej genast betalade, så
skulle det förestå honom en snar utmätning och fängelse.
Det var en mörk och kulen höstafton. Adamsson
kände sig orolig och otillfredsställd samt något illamående.
Han hade under dagen, som vanligt, varit ute bland sitt
folk. Därunder hade han träffat mor Enfaldig, med
vilken han inlett ett samtal.
»Hur mår du ?» frågade han.
»Jag mår nu som förr», blev hennes svar; »usel och
eländig är jag på alla vis och orkar ingenting; men jag
är ändå nöjd- och glad, sedan den nådige herr Justus lät
mig finna en tillflykt och boning i sin heliga stad
Evangelium. Där har jag allt, vad jag behöver, för
ingenting; och så fattig och gammal och orkeslös, som jag är,
så är jag ej för god för att leva på nåd. Men hur mår
patron ?»
»Jo tack, mycket gott!»
Mor Enfaldig vände sig bort och torkade sina ögon
med sitt förkläde.
»Varför är du ledsen?» frågade Adamsson
förundrad.
»Ah, kära patron — men varför är patron ute i detta
ruskväder ?»
»Jo, ser du, man måste verka, medan dagen är; men
säg mig då, varför du gråter och är så nedstämd ?»
»Ack, jag älskar patron så mycket ; och patron har
alltid varit så god emot mig, att jag tycker, det gör mig
ont om patron.»
»Ont om mig, kära gumman ?! Varför så ?»
»Därför att patron ej i tid begagnar sig av den stora
nåden, som står patron till buds, att lämna sin egendom
och flytta till Evangelium, helst som jag hört av kassa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
