Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag förr hade lyssnat till mor Enfaldig! Då vore jag ej
nu i detta fängelse. Men kanske vet hon något råd även
nu, om jag blott kunde få henne hit.»
»Ja», suckade hans hustru, »nog vore det bra; men
vi hava förolämpat den gumman så mycket, att hon säkert
ej vill se oss mer» — och så försjönko de åter i
misströstan.
Stackars Adamsson! I sådan nöd hade han aldrig förr
varit. Han hade väl läst och hört mycket talas om Sinai,
men aldrig hade han kunnat föreställa sig, att det var så,
som han nu erfor det. All den andliga kunskap, som han
inhämtat ur böcker, var nu till ingen nytta. I fängelset
träffade han många olyckskamrater, och alla voro de lika
rådlösa som han själv. Rummen genljödo av veklagan.
Alla dagar anlände nya fångar.
»Ack, huru skall det bli till sist?» sade han gång efter
annan till sin hustru. »Ibland känner jag mig alldeles
förkrossad, ibland så hård som dessa stenväggar. Hur
skall det bli?»
»Ja, icke vet jag», svarade hustrun. »Här förgås vi.»
Och så stirrade de i förtvivlan mot det hårda, kalla
golvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
