Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Befrielse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räntan, men det vägrade han med en förfärlig hotelse.
Så bad jag honom pruta något, men då lät han kasta
mig hit och sade, att jag skulle betala alltsammans. Och
nu skulle jag komma ooh begära frihet från hela
skulden — ack! vad skulle han säga därom? Nej, nej, säg
mig, vad jag skall göra ?»
»Hm, hm! jag menar patron är i sådant tillstånd nu,
att det väl blir svårt att göra någonting.»
»Ja, men då måste jag ju evigt förbliva i fängelse!»
»O nej, gör, såsom jag sagt, så är patron fri för
evigt.»
»Ack, du vet icke du, huru herr Justus hatar mig för
mitt oredliga beteende mot honom.»
»Nej, han älskar patron.»
»Huru är det möjligt? Huru kan han älska mig?»
»Jo, därför att han älskar patron. Herr Justus är
kärleken, och kärleken kan icke annat än älska. Därför har
han ock sänt sin son Immanuel för att frälsa patron.»
»Älska mig? — mig? vad ? Jag har aldrig, aldrig
älskat honom.»
»Men därför måtte han väl få älska patron ?!»
»Ja, ack om han gjorde det ändå! Dock vill jag göra,
såsom du säger. Ack, om hans nåd nu vore så
överflödande, som jag ofta till min förargelse hört dig påstå. Då
kunde även jag hoppas frälsning.»
»Försök, försök», sade mor Enfaldig med en förnöjd
min. »Det där vet jag precis allt från den stunden, då
Immanuel lät mig skåda ned i sin faders hjärta.»
»Ja, du är förnöjd du», suckade Adamsson. »Du vet
icke, huru jag har det. Visste du det, så skulle du
gråta.»
Därmed avlägsnade sig mor Enfaldig men lovade att
komma igen en annan dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
