- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
40

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Befrielse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Adamsson sände nu till herr Justus under mycken
fruktan en man vid namn Tvivel, som erbjöd sig till
denna tjänst. När mor Enfaldig kom igen, fann hon åter
patronen i samma usla belägenhet.

»Nu är allt hopp ute», utropade han, »jag har gjort
som du bad mig, men fått avslag igen.»

»Hur gjorde patron då?»

»Jo, jag sände Tvivel med den hälsningen till herr
Justus — du känner väl Tvivel? Han är en mycket
ödmjuk man. Det kan man se på honom. Han stapplar
alltid på målet och darrar i benen. Alltid håller han sig
vid dörren och stiger aldrig fram. Det var honom jag
sände med den hälsningen, att om herr Justus ville
efterskänka min skuld och göra mig fri, så skulle jag för evigt
bliva hans ödmjukaste och lydigaste tjänare.»

»Ja, ja, då var det inte underligt, att patron fick
avslag.»

»Och dock gjorde jag, som du bad mig!»

»Nej, det gjorde icke patron; jag bad aldrig patron
föraslå något köp, ty herr Justus säljer icke sin nåd,
varken för gamla förflutna tjänster eller för löften om
framtida goda gärningar. Inte heller bad jag patron sända
Tvivel. Han är en dålig budbärare. Och särskilt
tycker herr Justus illa om honom. Han har påstått, att
herr Justus ord icke är mycket att lita på; och
ingenting misshagar herr Justus så mycket som detta skamliga
förtal. Därför måste patron nu sända Utfattig Tro, mor
Förlorads man, att bedja om ren nåd och barmhärtighet.
Utfattig Tro får alltid, vad han begär. När han bultar
på, så öppnas det genast.»

»Ack», suckade Adamsson, »Utfattig Tro — ja, är
någon värd det tillnamnet utfattig, så är det väl den
arme Tro. Jag har aldrig känt honom, men jag har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free