Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Herrarne Stark, Tvärsäker och Självklok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina brev att besinna sig, medan tid ännu var. Därjämte
omtalade han sin egen lycka och glädje samt uppmanade
dem att själva snart, komma och dela den med honom.
»Jag känner», skrev han, »en frid, som övergår allt
förstånd. Alla mina skulder äro efterskänkta, mina synder
och mitt förra leverne förlåtna och förgätna. Immanuel
har sagt mig, att de aldrig mer skola varda påtänkta, samt
att Justus Allsvåldig själv kvitterat alla mina reverser.
Därtill har han lovat själv fortfarande med evig nåd
uppehålla mig, så att ingenting skall fattas mig.»
Men vännerna skrevo tillbaka och sade, att huru stort
värde de än satte på honom, så ville de icke följa honom
i hans förvillelse. Pastor Legoherde skrev särskilt och
beklagade honom.
»Jag har», skrev han, »under de många år jag
studerat och verkat såsom präst, sett och lärt åtskilligt. Detta
sätter mig i stånd att bedöma andliga företeelser. Och
jag kan uppriktigt säga, att jag av ingenting haft så
mycket bekymmer som av den förvillelse, vari patron nu
också till allas förvåning blivit fången. Jag kan med
ganska stort lugn höra människor svärja, se dem dansa,
spela, dricka o. s. v. Men när jag hör, att någon flyttat
till Evangelium, då blir jag brinnande. Nitälskan om
Guds hus förtär mig.»
Emellertid hade Abrahamsson funnit den rätta fröjden.
Och alla Evangelii innevånare, synnerligen mor
Enfaldig, fröjdades med honom. Ännu var han dock mycket
oerfaren, och ehuru han trodde sig riktigt känna både sig
själv och Evangelium, fattades honom likväl mycket däri.
Dock var ju allt gott och väl, så länge han enfaldigt levde
på nåd. Mor Enfaldig tänkte också:
»Nuväl, Immanuel sköter honom. Han är trofast. Han
har lovat: Ingen skall rycka de mina ur min hand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
