- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
53

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Herrarne Stark, Tvärsäker och Självklok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och därmed var hon lugn.

Så förgingo några år. Då började hos Abrahamsson
framträda åtskilliga ting, som oroade mor Enfaldig. Han
var väl ännu en daglig gäst i Syndernas Förlåtelse, var
ock flitig i Helgelse, men det såg ut, som hölle den där
förra ringheten i egna ögon på att försvinna. Det blev
något myndigt och duktigt hos honom, tyckte mor
Enfaldig. Dessutom såg hon honom en och annan gång i
sällskap med herrarne Stark och Tvärsäker. Och det
bekymrade henne. Särskilt en gång, när hon träffade
honom, var hon ledsen. Hon kunde intet säga. Men en tår,
som rann utför hennes kind, undgick icke hans
uppmärksamhet. Dock sade han intet därom. Men när de hade
skilts åt, började han undra.

»Vad kunde komma åt den kära gumman?» frågade
han sig själv. »Hon är alltid så hjärtlig emot mig, och
det gör mig ont, att hon skall gråta. Måhända fällde
hon den tåren över mig, och vad jag sade.. Det är
besynnerligt, att hon ej mer delar min glädje såsom
förr.»

Under sådana tankar vandrade han vidare. Men han
hann icke långt. Han blev allt mer orolig. Han vände
då om för att söka mor Enfaldig. Efter en stunds vandring
mötte han henne. Hon kom just ifrån Immanuel.
Hon hade rådfört sig med honom i några sina
angelägenheter. Även hade hon samtalat med honom om
Abrahamason, vilken hon med en synnerlig kärlek omfattade,
och vars väl låg henne ömt om hjärtat. Straxt började
Abrahamsson fråga henne, varför hon grät, då de nyss
skildes, och om hon icke fasthellre borde fröjdas med
honom o. s. v.

»Ack jo», svarade hon, »och fröjdas storligen däröver,
att patron är här. Jag har ock just nu varit hos Immanuel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free