Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Helgelse. Herr Olustig. Herr Trött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förlåtelse, och mer behöva vi ej. Många outsägligt glada
stunder hava vi ock. Dessutom hava vi löfte om en tid, då
varje tår skall avtorkas, och vi skola stå heliga och rena
inför Immanuels tron, fulla av lov och fröjd, utan all
värk och klagan. Den stunden längta vi efter.»
Immanuel var varje sorgset hjärtas tröst, varje
fröjdefullt hjärtas glädje. Huru de älskade honom, syntes bäst
därav, att de icke kunde leva honom förutan, och att
ingenting var dem så bittert som att synda emot honom.
När de därför, såsom tyvärr ofta hände, på något sätt
hade syndat, fingo de ingen ro, förrän de för honom
bekänt allt och bedit honom om förlåtelse. I Syndernas
Förlåtelse var deras lust att bo och vistas. Där hade
de sitt läger, där vederkvickte de sig i rikt mått med
de kostliga rätter, som erbjödos åt alla hungriga och trötta.
I Helgelse arbetade de med lust och fröjd. Och bland
de märkvärdigaste syner, som där tedde sig för ett
uppmärksamt öga, var, att just de, som allramest klagade över
sin svaghet och oduglighet och därför lågo Immanuel
allra trägnast efter, ofta voro de, som uträttade allramest,
ehuru de vid första anblicken sågo ut, som vore de till
intet nyttige. Däremot såg man andra, till det mesta
nybörjare, vilka lågade av bara nit och allvar och syntes
mycket förträffliga, men som ofta icke kommo ut med
något. Skillnaden bestod däri, att de förra hade i fader
Erfarenhetens skola lärt mer av ödmjukhet och tålamod,
tvenne ting så ytterst nödvändiga för ett fridfullt och
verksamt liv i Evangelium. Men alla hade det
gemensamt, att de voro stadda i lärande. Var och en, som
ansåg sig utlärd eller ville bliva mästare, måste lämna
staden, och flyttade då dels till Egenrättfärdighet, dels till
Teologi, dels åt andra håll.
Ledningen vid och uppsikten över de arbeten, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
