Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Helgelse. Herr Olustig. Herr Trött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt detta förstod mor Enfaldig, och det vållade henne
mycken oro. I sin kärlek till honom kunde hon icke låta
bli att säga honom sina farhågor. Därför gick bon en
dag hem till lionom. Under vägen stötte hon
tillsammans med herr Olustig, som jämte några andra icke
gärna kunde fördraga Abrahamsson. Det hade nämligen
med dem kommit därhän, att de för sin egen del börjat
bliva nöjda med att vara svaga, tröstande sig därmed,
att det ioke var alla givet att vara starka. För detta
hade de fått en hård men välförtjänt tillrättavisning av
Abrahamsson och voro nu icke alls vänligt stämda mot
honom. Så snart de funno något fel hos honom, så
fördolde de det icke utan talade om det för många andra
men .aldrig för honom själv, utom då de någon gång
blevo riktigt förtörnade. Ty då kunde det hända, att
de i vredesmod och hätskhet liito sin känsla flöda över
sina läppar. Annars talade de vanligen 0111 det i tysthet
och under tysthetslöfte här för en, där för en annan,
»icke för att skada Abrahamsson», sade de, »utan i all
kärlek, på det man- måtte ivrigt och flitigt bedja för
honom; ty», sade de, »han är i ett farligt tillstånd, och det
är av nöden, att vi dels tala med Immanuel om honom,
dels icke visa honom så stort förtroende; ty därigenom
kunde han bliva uppblåst.»
Ett sådant ärende hade nu Olustig till mor Enfaldig,
när han mötte henne. Han hade nyss åter igen blivit
strängt tillrättavisad av Abrahamsson, och då han visste,
att mor Enfaldig var en saktmodig kvinna, som ej Var
hård i sina domar, skulle han nu gå till henne för att
omtala allt samt hos henne finna tröst och bifall. När
han därför träffade henne ute, frågade han strax,
varthän hon skulle gå.
»Till Abrahamsson!» var hennes vänliga svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
